God fortsättning?

Nu var julen över, vissa har tagit bort sitt pynt men jag har kvar pyntet här hemma i alla fall tills jag fyllt år. Tycker det hör till min födelsedag att pyntet är kvar. Idag är nog min sämsta dag på länge. Ingenting är kul, plugga har jag ingen lust med, plockat lite här hemma och satt på musik som brukar få mig på bra humör men det hjälper inte. Jag vill bara dra täcket över huvudet och gråta. Att fira jul utan Mormor var konstigt och jobbigt stundtals. Jag blinkade bort tårarna många gånger under julafton och det tog nog bort magin som jag brukar känna vid jul. Ja, jag fick i alla fall känna magi i rätt många år... Nästan 26 (Jag hoppas den kommer tillbaka till näste år på något sätt).

Idag känns det så tomt utan alla nära och kära. Men jag tror mest att det är en så där dålig dag som jag har haft några gånger. Får kämpa med att tycka att det är okej. För det är okej... Man får må dåligt. Vem förväntar sig annat efter ett år med stress och väldigt mycket sorg? Ska man bara köra på som vanligt när man kört ända in i kaklet? På det fem dödsfall i tät följd... Och då räknar jag inte med sorgen och saknaden som bortgång av en artist kan ge. Jag ska egentlgien åka och dansa idag men jag har ingen klust. Vill som sagt bara lägga mig under täcket. Bryt ihop och kom igen! 

 

Hon har tagit sitt sista andetag

Det var ingen dröm. Jag vaknar upp till en verklighet utan dig. Jag saknar dig så mycket.
Du kom ihåg allas namn, om man gick i skolan eller om man jobbade, om man hade flyttat igen eller hade varit på bröllop nyss. Trots att du knappt såg nånting så kom du ändå ihåg och pratade och lyssnade gärna. Tänk... igår på sjukhuset så samlades 29 personer vid din sida. Barn med respektive och barnbarn. Då saknades ändå några.
 
Kortet jag gav till dig på Morsdag. Jag kunde inte ta med blommor till sjukhuset.
På kortets baksida hade jag skrivit: Till världens bästa Mormor, istället för riktigta blommor. Kram Malin
Min moster sa att hon inte tänkt på att ta med sig någonting så jag bestämde att kortet var från alla.
 
Tack för att du gett oss en så stor familj. Jag har alltid älskat att vi är så många. Du har burit fram åtta syskon varav min mamma är den äldsta. På åtta år från 1987 till 1995 föddes det 15 barnbarn till dig. Femton. Vi blev ett helt eget kompisgäng och jag känner att mina kusiner är som extra syskon. Det är en del till att jag alltid känt mig stark och aldrig riktigt behövt bry mig om vad folk i skolan har tyckt. Om jag tyckte att någon gjorde fel och jag inte ville vara en del av det så vände jag helt enkelt och kunde vara själv den rasten. För jag visste att det fanns andra som höll med mig och tyckte att jag gjorde rätt som inte bara hängde på. Förutom dessa femton fick vi även två till kusiner några år senare och har vi ju faktiskt ytterliggare tre kusnier som hängde med sen innan. Som jag alltid har älskat så mycket.
 
Jag kommer ihåg mornarna när man hade sovit över hos er, man tassade ner i sitt nattlinne och fick oboy och skogholmslimpa med skinka på. Och vi bakade alltid något sockerkaka, bröd, bullar, schackrutor, sylviakaka... det fanns mycket att välja på. Så vid hemkunskapen kommer jag ihåg att jag fick beröm när det var dags för bröd eller bullbak, jag visste ju redan hur en deg kändes och såg ut när det var tillräckligt med mjöl i degen. Eller korvgrillning på vintrarna och alla pulka-turer i er backe vid huset. Så många härliga minnen.
Jag har så mycket att tacka dig för. Vi är många som saknar dig.
 
 En dikt jag hittade en gång strax efter min Farfar gått bort, Dock har ajg valt att ta bort några rader.
Här är orginalet och här översatt till svenska.
Död - Familj - Family - Jag saknar dig - Kusiner - Mormor - Sälkt - sorg

Death comes for us all in the end

Lemmy Kilmister, sångare i Motörhead. David Bowie, enastående artist och musikskapare. Alan Rickman, för mig mest känd som Professor Snape i Harry Potter filmerna, fantastisk skådespelare. Och så sent som igår kväll innan det var dags att sova läste jag om Glenn Freys bortgång. Det var första gången jag grät för att en artist eller känd person dog. Glenn Freys medverkan i The Eagles har (tack vare Pappa) gjort stort intryck på mig hela mitt liv. Och jag är så tacksam för att vi kunde se The Eagles live 29 mars 2008 i Globen. Det var stort att se barndomsidolerna live... äntligen! Deras röster ihop är svårslaget, jag tycker att de gör riktig musik tillsammans och de har alltid haft samma kvalité på det de gjort.
 
Bilderna är härifrån: Lemmy David Alan Glenn
 
Min Pappa - Musik - sorg

Måndag

Idag var det dags för höstens andra begravning. Kan man bli van vid begravningar? Kanske... men jag tror aldrig att man vänjer sig vid att förlora någon. Inte på det sätt som döden faktiskt är... definitivt. Det är ett avslut som man är mer eller mindre beredd på och det lämnar ingen oberörd. Begravningen var väldigt fin och Ljusets Kapell i Alingsås gjorde skäl till sitt namn en så kall och solig dag som idag. Ljuset där inne var näst intill magiskt. Ett fint avslut på en männsikas liv. Som jag är glad att jag tog del av.
 
Bilder som jag tagit själv i somras.
 
~*~
Kom på att jag skulle visa er Gardinerna i "köket" Vi har öppen planlösning så kök och vardagsrum är samma. Men här är resultatet i alla fall. Det är glittriga trådar invävda i gardinerna och de glittrar så där stilsamt som jag bara älskar.
Passar perfekt nu till Jul och Nyår.
Det blev en fin dag idag. Om det är något som är positivt med begravningar förutom att just få ett sista avsked, så får jag nog säga att det ger en möjlighet att tänka. En möjlighet att tänka på allt det fina man har i livet, alla vänner och familjen. Jag är väldigt tacksam för allt jag har och det tackar jag för.
saknad - sorg - älskad