Fria på Skottdagen
Ni har säkert precis som jag hört talas om att kvinnor får fria på skottdagen. En väldigt romantisk tradition kan man nog säga. "Legenden berättar att det var Irlands skyddshelgon S:t Patrick som blev en tidig jämställdhetsapostel. Seden bjöd att kvinnans propå skulle tas på största allvar. Den 29 februari var fjärde år, på skottdagen, kunde och kan flickor därför fria. Trots moderna traditioner är det fortfarande traditionellt kvinnan som ofta förväntar sig att mannen ska ta initiativet till ett romantiskt frieri. Men även det hör gamla tider till - ingen kvinna behöver vänta, hon kan fria istället.
Enligt legenden fick män från Skottland som tackade nej till en kvinnas frieri på skottdagen böta med en kyss, pengar, handskar eller annan present till kvinnan."
Självklart tänker jag på min fina sambo M. Visste inte att jag skulle få dela en sådan kärlek med någon. Någon som jag aldrig vill vara utan. Någon som man aldrig vill ta för givet för man tycker att det nästan är för bra för att vara sant. När det hade varit vi i nästan tre månader så hade vi bestämt att jag skulle flytta in hos honom. I lägenheten han knappt fått nycklarna till. Det är snart ett år sedan, även om jag flyttade in succesivt så vi knappt vet vilket exakt datum det blev till slut. Även de dagar jag känner mig osäker på mycket så vet jag varje dag att jag inte vill släppa honom, att det är honom jag vill leva mitt liv med.
Någon som verkligen satt huvudet på spiken gällande att förklara sin kärlek till en annan människa är Jonna Jinton. Jag började följa hennes blogg nyligen och älskar ALLT! Jonna är
26 år och bor i en liten by i Västernorrland. Hon är ege
ntligen från Göteborg, men för fem år sedan valde hon att helt ändra sitt liv. Hon längtade efter Grundtjärn och flyttade dit! Jag vill visa er det första klippet som jag såg med Jonna nu för någon vecka sedan.Jag lånar några rader från hennes blogg inlägg där hon skriver om hennes livs kärlek:
" Johan höll om mig och vi blickade tillsammans upp mot det dansande ljuset och då kände jag en lycka och en frid inuti mitt hjärta som jag aldrig någonsin känt. Det fanns ingen annanstans jag hellre velat vara än just där, just då, med Johan. Jag blev så tårögd och rörd över hela situationen. Jag bara visste i den stunden, att Johan är mannen som jag kommer spendera resten av mitt liv med. Jag kände det i varenda cell i min kropp. En känsla av att ha hittat hem."