Trodde jag skulle få vänta 50 år till...
I helgen har det firats Halloween för vissa och för vissa Allhelgona och för vissa både och. För egen del har jag bara firat Allhelgona. Tror att det får bli en tradition att åka till kyrkogården och tända ljus då. Var så vackert med alla ljusen vid gravarna och i minneslunden. Man blev lugn på nått sätt. Och det var väl det bästa jag kunde göra efter det.... jag vet inte ens vad jag ska välja för ord för att beskriva... förkrossande, fruktansvärd, hemsk, hjärtskärande.
Foto: filurerier.blogg.se
Efter att jag postat mitt inlägg i fredags efter tentan. Kom mina föräldrar hem till oss och gav mig GP med dödsannonserna. Innan jag läst fladdrade massa tankar i huvudet och jag funderade på vem det var av mina äldre vänner och bekanta som kunde flytt till de sälla jaktmarkerna. Det visade sig att det var en kompis bara några år äldre än mig själv... en kompis som jag träffat via dansen. Det blev många bugg tillsammans med honom och åh vad jag älskade att dansa tillsammans med honom. Vi brukade höra av varann om vi skulle ut och dansa och man tittade alltid efter honom när man var ute även om man inte hörts av innan. Ofta så var han där... med sina spetsiga skor och färgglada byxor. Nu har vi tagit vår sista dans och jag kan inte längre längta efter nästa.
Fast längta kommer jag och göra. Och åh va jag kommer sakna dig M.
Inga buggställen i världen blir det samma utan dig 💔